Inlägget gjort

Ammoniak – när matte blir svårt

Ammoniak och aldehyder-problematiskt för vissa

Ammoniak är inte så vanligt att diskutera. Det beror på att våra kroppar normalt kan ta hand om all ammoniak och ombilda till urea som vi sedan lätt kissar ut. Emellertid är det som alltid, några som har bättre och andra som har sämre förmåga att hantera ammoniak.

Förhöjda ammoniakhalter i blod kan förekomma vid medfödd ASL-brist, och vården är duktig på att identifiera dessa människor tidigt i livet och behandla det. Men man kan också få förhöjda halter av ammoniak om kroppen har en sämre förmåga än normalt att ombilda ammoniak till urea utan att man för den sakens skull har samma enzymdefekt som vården pratar om. Sällan går det så långt att det fångas i blodprov, men det betyder inte att man inte påverkas av de förhöjda nivåerna. Förhöjda halter ammoniak leder nämligen till sämre kognition, särskilt matte brukar vara svårt och finmotoriken blir sämre. Förhöjda halter ammoniak brukar leda till påverkan av  ”varierande svårighetsgrad på motorik och kognitiva funktioner. Funktioner som har med uttrycksförmåga och läsning (verbala funktioner) brukar vara bättre bevarade än matematisk och motorisk förmåga. Även beteendestörningar och hyperaktivitet förekommer, liksom autistiska drag och depression eller bipolär sjukdom. En del får också epilepsi.” allt enligt socialstyrelsen. Många med bokstavskombinationer har ammoniak-besvär, men även personer utan diagnoser kan ha mindre grad av besvär och ha glädje av att sänka sin ammoniakhalt.

Ofta samlar man ammoniak och aldehyd-avgiftningsbesvär under samma paraply då det är samma biokemiska system som hanterar de båda. Ammoniak bildas naturligt i kroppen. Normalt har man 0,5-2g i kroppen. Varje dag får vi i oss runt 1g från vårt dricksvatten, -som numera tillsätts ammoniak som bakteriedödare-, och 2-4g från våra tarmbakterier beroende på vilka tarmbakterier du har. Candida lever och frodas i en kropp med mycket ammoniak och förstärker problemen. (Många andra tarmbakterier är också duktiga på att bilda ammoniak, och i USA där man gärna använder antibiotika, tar man riktade antibiotikakurer för att bli av med vissa bakteriestammar.) Vi får alltså i oss stora mängder ammoniak varje dag som vi måste ombilda. Och det är normalt inga problem. Om du inte tillhör mindretalet som har SOD-mutationer eller CBS uppreglering. SOD står för superoxiddismutase och är enzymer som hjälper oss ombilda ammoniak och aldehyder.

Ammoniak och bokstavsdiagnoser

Stora mängder ammoniak gör att man luktar illa. Idrottsmän som kör hårt kan komma i ett tillstånd där de förbränner sina egna muskler, och då luktar svetten extra illa. Samma sak vid stort ångestpådrag, då luktar man sedan ångestsvett. Men personer med SOD-mutationer kan lukta illa hela tiden utan att de sportar eller blir särskilt stressade. Ökad kroppslukt är ett symptom på för dålig ammoniakavgiftning. Andra symptom kan vara: muskelryckningar, kramper, förhöjde haltar glutamat i hjärnan, låga serotoninhalter, anorexi eller låg kroppsvikt, letargi, illamående, förvirring, huvudvärk, sömnbesvär, irritabilitet och hjärndimma. Flera av dessa symptom förekommer som en del av problematiken vid autism, ADD, ADHD, OCD och andra psykiatriska sjukdomar.

Hur man kan reducera ammoniak i kroppen

Har man SOD-mutationer måste man stödje urea-cykeln genom att ta extra tillskott av vitamin B1 och mangan. Rekommenderad dos av mangan är satt ut från behovet till normala människor utan mutationer, och är runt 3mg/dag. De med SOD-defekter behöver 20-50mg per dag. Här får man som alltid prova sig fram. Om man börjar med 8mg/dag första veckan och dubblar dosen varje vecka, hittar man snart sin optimala dos. Den kan vara högre första månaderna, och minska när kroppen börjar må bättre igen. Många tycker även de har hjälp av tillskott med molybden och zink som hjälper kroppen sänka nivåerna av sulfiter. Tänk på att höga doser av en enkelt B-vitamin kan leda till underskott på övriga B-vitaminer, så experimentera med B2, B5,B6 och B12 om du efter en tid får sämre resultat av behandlingen. Särskilt kan P5P (den aktiva formen för B6) vara en god hjälp.

Mycket ammoniak kommer från dricksvatten, i de fall där dricksvattnet desinficeras med kloraminer. Ett vanligt kolfilter kan hjälpa lite, men för att vara effektivt behövs stora filter som får verka under lång tid. Filter som man sätter på kranen tar tyvärr bara bort klor, inte ammoniak. Det hjälper inte att koka vattnet, men omvänd osmos-filter kan hjälpa.

För att ta hand om ammoniak från tarmen kan man på kvällen ta 1-2 kapslar aktivt kol eller 1 msk bentonitlera. Det måste tas minst 2 timmar efter mat. Båda lera och kol är bra på att absorbera ammoniak och föra bort det från kroppen. Ta kol 1-3 ggr/vecka, bentonitlera kan man ta varje dag. Blir man trög i magen kan magnesiumcitrat hjälpa. Generallt verkar bentonitlera vara snällare mot kroppen än kol, som de flesta blir förstoppade av.

Amy Yasko brukar rekommendera att reducera intaget av protein om man har förhöjd ammoniak, men det leder ju lätt till att man istället äter mer kolhydrater som kan påverka andra delar av kroppen negativt.

En annan genmutation som kan medföra förhöjd ammoniak är CBS-mutationen som gör att homocystein snabbare bryts ner. När homocystein bryts ner bildas cystein och alfa-ketoglutarat. Vid överskott av cystein kommer den vidare nedbrytningen i större grad att ge taurin som i sin tur ombildas till ammoniak av våra tarmbakterier. Många som tar NAC får därför extra besvär av ammoniak under behandlingen och behöver stora mängder mangan och B-vitaminer för att avgifta ammoniak. (Har man brist på cystein kommer kroppen istället gynna bildandet av glutation.) (J. Nutr. 133:2697-2702, September 2003)

 

 

 

Inlägget gjort

ADD ADHD och olika koncentrationsstörningar

ADD/ADHD Attention Deficit Disorder

Olika bokstavskombinationer blir mer och mer vanliga på våra barn. Det kan bero på attityder i samhället, men det är också många undersökningar som visar att ett annat kosthåll kan påverka barnen i positiv riktning! Nätet är numera fullt av entusiastiska berättelser om barn som blivit fria från sin oro, hyperaktivitet och sina inlärningssvårigheter med hjälp av diet. Längst ner på sidan ligger några länkar till några historier. Det har också på senare tid gjorts några större vetenskapliga studier på temaet DAMP/ADD/ADHD och diet. En stor studie har behandlat barnen med eliminationsdiet (diet med få matvaror) och hittat att detta i stor grad gör att barnen blir lugnare och lättare lära sig nya saker. Eliminationsdieten är utan kasein och gluten, men även utan några andra matvaror som ofta associeras till matallergier. Forskarna menar också att extra omega-3 fettsyror är nyttigt, och att man bör undvika konserveringsmedel och tillsatser. Många tillsatser hämmar enzymaktivitet och dessa barn behöver all hjälp de kan få. Färgämnen associeras med hyperaktivitet, observera att mycket godis av gele/vingummi ofta innehåller färgämnen. Dieten fungerar så bra att många barn kan sluta med mediciner när de har börjat på diet. Många vill dock även ta bort färgämnen och tillsatser för att reducera hyperaktivitet. Om dieten inte når hela vägen, kan enzymer vara till hjälp.

Børn med ADHD bør have testdiæt
»Vi observerede en dramatisk effekt hos to tredjedele af børnene. Hos disse børn forsvandt symptomerne fuldstændig,« siger professor og læge Jan K. Buitelaar fra Radboud Universitetet i Nijmegen

Anbefaler test-diett for ADHD-barn
Et utvalg på 40 barn med ADHD, de fleste gutter mellom fire og åtte år, gikk gjennom en spesialdiett i fem uker. Effekten var slående, rapporterer forskerne.
– Vi observerte en dramatisk effekt hos to tredjedeler av barna. Hos disse ble symptomene helt borte,

Diett mot ADHD og autisme
Spiste seg friske
Leo (4) og Ask (3) fikk nye liv da de la om kostholdet.

Varför ingen diet vid ADHD?, H Santelmann
Läkare med lång erfarenhet av kostomläggning hos barn berätter att gluten, mjölk, socker och tillsatsämnen ofta är boven vid ADHD och hyperaktivitet.

Vetenskapliga artiklar

”A randomised controlled trial into the effects of food on ADHD”,
Lidy M. J. Pelsser MSc, Klaas Frankena MSc, PhD, Jan Toorman MD, Huub F. J. Savelkoul PhD, Rob Rodrigues Pereira MD, Jan K. Buitelaar MD, PhD,  Child & Adolescent Psychiatry, January 2009, Volume 18, Issue 1, pp 12-19
The aim of this study is to assess the efficacy of a restricted elimination diet in reducing symptoms in an unselected group of children with Attention deficit/hyperactivity disorder (ADHD). Dietary studies have already shown evidence of efficacy in selected subgroups. Twenty-seven children (mean age 6.2) who all met the DSM-IV criteria for ADHD, were assigned randomly to either an intervention group (15/27) or a waiting-list control group (12/27). Primary endpoint was the clinical response, i.e. a decrease in the symptom scores by 50% or more, at week 9 based on parent and teacher ratings on the abbreviated ten-item Conners Scale and the ADHD-DSM-IV Rating Scale. The intention-to-treat analysis showed that the number of clinical responders in the intervention group was significantly larger than that in the control group [parent ratings 11/15 (73%) versus 0/12 (0%); teacher ratings, 7/10 (70%) versus 0/7 (0%)]. The Number of ADHD criteria on the ADHD Rating Scale showed an effect size of 2.1 (cohen’s d) and a scale reduction of 69.4%. Comorbid symptoms of oppositional defiant disorder also showed a significantly greater decrease in the intervention group than it did in the control group (cohens’s d 1.1, scale reduction 45.3%). A strictly supervised elimination diet may be a valuable instrument in testing young children with ADHD on whether dietary factors may contribute to the manifestation of the disorder and may have a beneficial effect on the children’s behaviour.

Title:The effect of diet supplementation on children with ADHD. (c2012)
Author:Saab, Linda, Master thesis
Nutritional management as related to ADHD is one aspect that has been neglected in Lebanon. This project investigates the influence of diet, without medication or behavior alteration, on children with ADHD. A case study was conducted on a 9 year old boy attending in a private school in Beirut who was diagnosed with ADHD. The participant had food additives, refined sugars, casein, gluten, and foods with salicylates removed from his diet and an increased intake of essential fatty acids (omega 3 and omega 6). The study that lasted 5 weeks aimed to observe the effects of this special diet on the boy’s hyperactivity, impulsivity and inattention. The diet proved effective in that diet modification played an effective role in the management of ADHD and hence should be recommended to students with similar conditions.

Jaswinder Kaur Ghuman: “Restricted elimination diet for ADHD: the INCA study,” The Lancet 5. februar 2011.
Psychopharmacological and psychosocial treatments are evidence-based treatments for attention-deficit hyperactivity disorder (ADHD). However, concerns about side-effects of psychoactive drugs, and barriers to access to and commitment needed for psychosocial treatments, often lead to consideration of other interventions. 1 One such intervention relates to the tenet that hypersensitivity or intolerance to foods or additives is a risk factor for ADHD.

”Effects of a restricted elimination diet on the behaviour of children with attention-deficit hyperactivity disorder (INCA study): a randomised controlled trial”,Lidy M. Pelsser, Klaas Frankena, Jan Toorman, Huub F. Savelkoul, Anthony E. Dubois, Rob Rodrigues Pereira, Ton A. Haagen, Nanda N. Rommelse, Jan K. Buitelaars, Lancet. 2011;377(9764):494-503.
A restrictive diet for children suffering from ADHD can be so beneficial that many of them can stop taking medicine altogether, according to a Dutch study published in The Lancet this year. The research involved 100 children aged four to eight. Fifty of them followed an elimination diet – removing all known problem foods until some of them consumed only rice, turkey, pear, vegetables and water. After five weeks, two-thirds of the children on the special diet no longer had any behavioural problems. There was no difference in the behaviour of the control group on a ‘healthy’ diet. The children were followed for a year, with foodstuffs being added back into their diet to determine what caused the hyperactive reaction. (IgG tests were found not to be helpful compared to food challenges, which is what we have been saying for years.)
The researchers found ‘considerable effects of a restricted elimination diet … with equal effects on ADHD and oppositional defiant disorder’. They concluded that ‘dietary intervention should be considered in all children with ADHD, provided parents are willing to follow a diagnostic restricted elimination diet for a five-week period, and provided expert supervision is available.‘ The Few Foods Diet used by the Dutch study is not new but it is the first time it has been trialled on so many children for such a long time. This is the tenth study to show that between 60% and 100% of ADHD children can improve on diet if you get the diet right.

”The Role of Gluten in the Etiology of Neurodevelopmental Disorders: Opioid and Immunological Mechanisms.”, Nutritional Perspectives: Journal of the Council on Nutrition . Apr2007, Vol. 30 Issue 2, p16-25. 7p., Loscalzo, Ritamarie
GLUTEN, A PROTEIN FOUND IN MOST CEREAL GRAINS, is perhaps the protein consumed in greater quantities than any other protein. It has long been known that a small percentage of the population is intolerant to gluten, and gastrointestinal upset, including diarrhea, bloating and flatulence result from its consumption. Less widely known is that gluten intolerance actually affects a larger population than originally thought and the gastrointestinal effects may not be present until further along in the course of the disease. Initial presenting signs may be far removed from the small intestine, and may affect any other body system. Most common systems to be effected are the central and peripheral nervous systems, the dermatological system and the endocrine system. Neurodevelopmental disorders in children have reached almost epidemic proportion, and have been linked to gluten intolerance. This paper explores the mechanism by which gluten effects the clinical presentation in neurodevelopmental disorders, ranging from ADHD to autism.

Inlägget gjort

Opioida Peptider

Under matsmältningen bryts proteiner ned till mindre protein-fragment, peptider, och vidare till aminosyror, som kroppen kan ta upp och nyttogöra sig. Några av dessa peptider är opioida, det vill säga att de har en verkan som liknar opiumets (morfinets) inverkan på kroppen. De olika peptiden har dock lite olika verkan. På kort sikt kan ett överskott av opioida peptider leda till övergående mentala störningar som hallucinasioner, paranoia, social isolation, depression eller ångest, beroende på vilka peptider kroppen har ett överskott av. Höga nivåer av opioida peptider över lång tid kan ge bestående hjärnskador.

Precis som man blir beroende av opium och morfin, blir kroppen också beroende av opioida peptider. Man blir ‘hög’ på mjölk och mjöl om man är proteinintolererant. Därför är många proteinintoleranta mycket förtjusta i just denna typen mat. Några dricker många liter mjölk om dagen. Några vill bara äta bröd och pasta. Ett starkt begär efter mat som innehåller kasein eller gluten kan vara ett starkt tecken på proteinintolerans.

Då diet gör att man inte längre får opioida peptider, får kroppen abstinenssymptom. Det fungerar på samma sätt som för knarkare. Första tiden på diet kan vara besvärlig, och alla psykistriska symptom kan förstärkas. Man mår dåligt, även fysiskt. Det är ett stort steg i rätt riktning som visar att kroppen håller på att rensa ut gifterna. Efter några veckor är det över. Därför är det viktigt att man inte hoppar av dieten för tidigt, det tar tid att återställa allt.

Opioida peptider kommer i första hand från gluten och mjölkprotein (kasein), men även hemoglobin (blod-protein) och soja kan ge upphov till opioida peptider. Läs mer om olika opioida peptider HÄR.

Inlägget gjort

GFCF Gluten och Mjölkfri Diet

Gluten och mjölkfri mat

rundstenen i behandling av proteinintolerans är att leva på en gluten- och/eller kaseinfri diet. Om man primärt reagerar på gluten eller på kasein kan ses från urin-analysen, men då resultatet av denna också beror på vad man ätit veckorna innan analysen kan det vara klokt att börja med att ta bort båda under en utvärderingstid. Det stora flertal som har proteinintolerans reagerar både på gluten och kasein. Vad man reagerar mest på, kan man ofta gissa sig till utifrån de symptom som starkast gör sig gällande.

Gluten förekommer i  våra vanliga sädesslag: vete, råg och korn. Mat som är märkt som naturligt glutenfria är lämpliga. Havre är i princip glutenfritt, men då det ofta förekommer att odlingen (åkeren) innehåller små mängder vete och havren oftast förpackas i fabriker som även hanterar vete, räknas inte havre som glutenfritt med mindre det kommer från särskillda åkrar där man aldrig odlat vete, och odlingen har tagits om hand i en fabrik där det inte samtidigt hanteras vete.  När man tar bort dessa spannmål måste man ta bort bröd, pasta, kakor men även tänka genom alla hel- och halvfabrikata som kan innehålla gluten. Det kan gälla korv, pajer, färdigrätter, såser, pastejer, pizza, lakrits med mera. Dessutom, om man delar kök med någon som äter gluten bör man ha olika skärbrädor och egna paket med bordsmargarin.

Nu kommer den svåra biten, då vi alla är individer, som reagerar olika starkt och tål olika stora mängder föroreningar i maten.

Reagerar man bara lite på gluten, kan nog havre fungera, men det är individuellt och man får prova att äta bara lite havre efter en längre tid – några veckor – på glutenfri diet. Personer med ‘lätt’ proteinintolerans, alltså de med bara lätta symptom och gärna  problem av typen depression, ångest, koncentrationsstörningar, kan  ofta tåla små mängder gluten och använda havre, soja och vetestärkelse. Även om man reagerar på havegryn, kan havremjölk fungera, den är nästan glutenfri.

Några är mycket känsliga. Det gäller i första hand de som också mår sämst av gluten. De flesta med allvarliga diagnoser, som autism och schizofreni, verkar reagera även på mycket små mängder gluten. Tillhör man denna katagorien bör man även vara försiktig med mat som är märkt som glutenfri, då den ofta innehåller vetestärkelse, havreprodukter eller andre källor till spårmängder av gluten.  Vetestärkelse är vanligt i ‘glutenfri’ mat, men innehåller små mängder gluten. Dock så lite att gruppen med celiaki oftast inte reagerar, varför den kallas ‘glutenfri’. Många med proteinintolerans tål betydligt mindre gluten innan de

 

Men vad kan man äta då?

Att må bra med GFCF-dieten innebär i praktiken att man oftast måste undvika hel- och halvfabrikat. Däremot går det bra att äta rent kött, fisk, ägg, grönsaker, frukt, nötter och frön.  Glutenfritt bröd (utan mjölk!) går bra, men tänk på att det kan vara bakat med vetestärkelse, som många med proteinintolerans reagerar negativt på. Mjölken kan gärna bytas ut mot olika sorters mjölkfri växtmjölk, men några med proteinintolerans reagerar även på soja. Här måste man tyvärr prova sig fram då detta är individuellt. Havrebaserade produkter kan innehålla små mängder gluten. Enligt Oatley (som tillverkar havreprodukter) ligger glutenhalten i deras produkter under 100 ppm vilket torde vara tillräckligt  för de flesta med celiaki men  om man är proteinintolerant och känslig är även den  halten för hög. Däremot går rismjölk bra, liksom mandelmjölk, hasselnötsmjölk och liknande. Det finns gluten- och kaseinfria alternativ till nästan all mat:
soja- och havreglass finns i alla större affärer, men tänk på att både soja och havre kan ge symptom för känsliga individer. Det finns kokosglass naturell och med fruktsmak att köpa på nätet. Sorbet kan också användas.
soja och havre ‘grädde’ kan användes för att göra egna gräddsåser. Alternativt kan man  använda ris eller kokos’grädde’, det finns även som vispgrädde som blir riktigt fluffig och smakar gott. Risgrädden är oftast lite söt i smaken och kanske inte så bra till gryter, men kokosgrädden går bra till nästan all mat. Man kan också göra ‘grädde’ baserad på mandel, hasselnötter eller cashewnötter.
alternativ mjölkfri ost påminner inte riktigt om vanlig ost, och fungerar inte likadant när den värms upp. På senare tid har det kommit ‘ostar’ som fungerar att smälta till lasagne etc.  Det finns goda mjukostar baserade på soja. Sojamjölsbaserad parmesanost, ”grattugiato” smakar mycket likt originalet och är god till pasta, men innehåller soja.  Det finns även     rismjölk-ost, ost gjord på cashew och på mängder av alternativa råvaror.

Inlägget gjort

Att leva med proteinintolerans

Tror du att du reagerar på mat som mjölk och mjöl? Eller undrar du om din nedstämthet, eller barnens bokstavskombinationer kan lindras? Ett bra första steg är att göra en urinanalys. Urinanalysen kan inte göras efter att man har påbörjat dieten, då gifterna lakas ur kroppen under dieten och inte längre kan spåras i urinet. Kom ihåg att skriva om du går på några mediciner, då vissa mediciner mot depression, psykoser etc. kan bryta ner peptider och påverkar tolkningen av peptidurinanalysen. Har man en bra läkare är det bra också att utesluta celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom och liknande. De fleste med glutenintolerans har  inte celiaki, och hur känslig man är för mängden gluten man tål har inte att göra med om man har celiaki eller ej.

Har man en bra läkare, och magproblem, är det också bra ifall man kan testa allergier genom blodprov. Och har man länge gått med dålig matsmältning är det bra att kolla eventulla näringsbrister.  Dock måste man sätta upp en tidgräns: om man i, säg, ett år har försökt att inte göra något alls och det inte har fungerat, kan man ju fundera på att i stället försöka med diet.

Många som mår dåligt, tycker det verkar krångligt med diet. Numera finns det enzymer på marknaden som tar bort behovet av diet för det stora flertalet, men de koster pengar. Man får inte heller snåla för mycket, då en för låg dos gör att man inte blir bättre. Vanliga matsmältningsenzymer fungerar inte, utan man måste ta proteaser. De finns bara att köpa på ett ställe i Sverige idag; Glutenochmjolkfri.se.

Responsen på diet och enzymbehandling är individuell, men en riktlinje kan vara att man de första 1-2 veckorna märker en försämring som beror på abstinens. Det är inget skämt: de flesta mår sämre till en början. Sedan kommer man långsamt tillbaka till där man var innan dieten. När det har gått längre tid, — 4-8 veckor bör man se en tydlig skillnad. För några kommer en tydlig förbättring redan efter några dagar, för andra tar det längre tid. Några menar mjölk försvinner på ett par dagar, men för andra kan det ta månader att bli bra. Gluten har ofta en långsam respons, förbättringen kommer så gradvis att det kan vara svårt att själv märka att man mår bättre.

Man bör också tänka på att undvika ämnen i maten som verkar som peptidasehämmare, alltså ämnen som generellt försvårar nedbrytning av mat. Det gäller konserveringsmedel som bensoater, som vi finner i lingon, honung, acetylsalicylsyra (värktabletter), hjortron med mera. Även färgämnen som azofärgämnen försvårer matsmältningen kan kan förvärra symptom på t.ex. hyperaktivitet.